Lördagen den 2 juni 2001 kl.12.00 Olles Avskedskonsert

1. Johann Sebastian Bach (1685-1750) * Preludium och fuga G-dur (Peters II:2)
2. Herbert Howells (1892-1983) * Psalm Prelude II:2 (Meditation över Psalt.139:11-12: Och om jag sade: "Mörker må övertäcka mig och ljuset bli natt omkring mig", så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig. Natten skulle lysa som dagen; ja, mörkret skulle vara som ljuset.)
3. César Franck (1822-1890) * Choral No.2, h-moll
4. Otto Olsson (1879-1964) * Introduction och Allegro Credo in unum Deum ur Credo Symphoniacum, orgelsymfoni nr.2. (op.50)

Bachs "Stora G-dur" var det första orgelstycke som fångade mig under min konfirmandtid. Organisten i Breviks kyrka, musikdirektör Uno Änggård (1914-1999) spelade det schwungfullt på de stora högtids-dagarna, och hans spelmansglädje skulle visa sig ha stor inverkan på mitt yrkesval. Heder åt hans minne.

Herbert Howells orgelmusik hörde jag något av i radio på 1960-talet, och den tände mitt intresse för den länge och oförtjänt försummade engelska orgelmusiken, ett intresse som förstärkts under mina resor i England. Dagens engelska bidrag får också uttrycka min stora tacksamhet för den "anglifierade" katedralorgeln i vår kyrka.

César Franck är den ojämförligt störste bland de franska orgelsymfonikerna under 1800-talet. Hans h-moll-koral kan ses som en sammanfattning av västerlandets orgelkonst. Den rymmer allt…

Otto Olssons Credo-symfoni. är den svenska orgelkonstens största monument. Det synes mig logiskt att sluta min sista konsert i Matteus kyrka med att instämma i denna bekännelse:

Credo in unum Deum, Patrem Omnipotentem.