Juloratorium med glädje och entusiasm
På
söndagskvällen framfördes Olle Elgenmarks storslagna juloratorium i S:t Olai
kyrka. Det blev ett framförande, som gav liv och resning både ifråga om musik
och textpresentation.
ORDET VART KÖTT
JULORATORIUM AV OLLE ELGENMARK
NORRKÖPINGS ORATORIEKÖR
INSTRUMENTALENSEMBLE UR NORRKÖPINGS SYMFONIORKESTER
Dirigent: Sara Michelin
Solister: Magdalena Hedman, sopran, Fredrik Strid, tenor,
Lars Johansson Brissman, baryton
S:t Olai kyrka, Norrköping
Med verktiteln Ordet vart kött vill tonsättaren sannolikt
markera, att han inte begränsar sig till att återberätta julevangeliets
händelser i Lukasevangeliet. Istället är det Johannesprologens budskap om att
ordet vart kött, som står i fokus. Det mäktiga skaparordet i Bibelns första bok
får sin motsvarighet i Nya testamentets "Ordet blev kött – Gud blev
människa". Dessa förställningar är centrala i oratoriets texter.
Det är uppenbart att Elgenmarks Juloratorium är
gudstjänstmusik på liknande sätt som Bachs kantater och passioner är
konstnärliga, musikaliska interpretationer av bibeltexter – tolkningar som inte
sällan blir mer meningsfulla än teologiska omtuggningar i ord. Liksom
gudstjänstbesökarna på Bachs tid fick sjunga med i kantaternas koraler, fick
publiken i S:t Olai tillfälle att delta i ett antal församlingssånger.
Olle Elgenmarks tonspråk är varierat och mångfacetterat.
Han har en rik melodisk skaparådra och visar en viss förankring i romantisk
harmonik. Ibland får man associationer till Max Regers harmoniska kromatik.
Etiketter är i och för sig onödiga: det rör sig om i bästa mening vacker,
intagande musik med personlig profil.
Kyrkomusikern i S:t Olai, Sara Michelin har ännu en gång
med framgång lyckats studera in i ett stort körverk med Norrköpings oratoriekör,
som omfattar omkring 50 sångare. Det är en kör som befinner sig i utveckling.
Man kunde under framförandet märka, att det i sångarskaran fanns entusiasm och
gestaltningsvilja. I flertalet satser visade kören god klanglig balans. Bland
körens finaste prestationer var avsnittet O, soluppgång, Guds härlighets
återsken, en bearbetning av medeltida antifoner. I detta framförande framträdde
en ljuvlig körklang, som i kombination med ett sensibelt orkesterspel gjorde
tonsättningen till ett av oratoriets skönaste partier.
Den oansenliga visan O Betlehem du lilla stad, som
framfördes a cappella, fick en märkligt ljus och förandligad gestaltning.
Ibland kan det till synes lilla och enkla bli det stora och betydelsebärande.
Men körprestationen var inte mindre värd än det heroiska genomförandet av den
ytterst krävande sexstämmiga, polyfona slutkören, Ära vare Fadern och Sonen.
De medverkande solisterna bidrog i hög grad till att
oratorieframförandet gav ett så livfullt och inspirerande intryck. Magdalena Hedmans
sopranstämma har en klar, ljus karaktär med skön klanglig lyster. Hon gav
Marias lovsång en glad, triumferande gestaltning och framförde också
föredömligt psalmen Så älskade Gud världen.
Till oratoriets höjdpunkter hörde också Fredrik Strids
uttrycksfulla framföranden av verkets tenorsoli. Hans höga, klara tenorstämma
gav glans åt partier som citaten ur Ordspråksboken i första avdelningen och
avsnitten ur Julevangeliet.
Lars Johan Brissman gjorde en utmärkt insats i samverkan
med kören i oratoriets bassoli. Det folk som vandrar i mörkret och andra
avdelningens jublande hymn Ära vare Gud i höjden.
De ungefär 30 musiker ur SON som utgjorde orkestern gjorde
genomgående ett mycket gott intryck. Det inte så ofta som man på kort
repetitionstid kan uppnå ett så omsorgsfullt och välslipat orkesterspel som det
man fick höra under oratorieframförandet, där orkestern i långa stycken hade
en viktig och självständig ställning.
Efter framförandet fick de medverkande och den närvarande
tonsättaren Olle Elgenmark motta publikens generösa applåder.